DagobertSnygg

I själen ligger splittror av nattens spegel. Det blöder, men känns inte. Men när dagens spegel splittras och strös i min kropp så blöder det inte alls men gör ont så ont. Livet har sin ringa gång... Oändligheter

Ljuset i snön fräter på min hornhinna och ljuset närmar sig mer och mer. Utan mörkret orkar jag icke mer, livet tar slut, livslusten falnar. Ner i min håla utan andetag eller hjärtslag. Ensamheten är önskad men smärtsam.... Bristningar

Mitt svarta hår växer mer för var dag. Men min längtan efter mer sipprar ut ur min själ. Vad ska nästa decennium visa mig. Vad vill det mata mig med? När kommer det? Idag, imorgon? Min själ speglar vattnets ringar. Graciöst!

Mörkrets tid börjar bli ljusets Solens vassa strålar kommer strax nå min grotta Vad händer? Tänderna gör ont de smärtar Behöver känna blodets sötma Har smakat på tomten, blodet är inte rent Besvikelsen växer sig stark ovissheten

AJ! Mitt öga glöder En tändsticka hamnade fel Mina vingar brinner Ramlade i en eldstad Tänderna förkolnas Jag är svart... övervinner allt!

Din lystra blick förföljer mig.
Jag hugger.
Du försvinner.
Men jag vinner.


- Galenhetens spegel i mitt mörker

I avgrundens tankar knottrar sig min bleka hud
det känns alltid så förunderligt bra. Tomhetens skrik fyller mina blodlösa öron
NEEEEEEEEEEEEEEEJ ta mig inte!!!

Hungern gräver sig djupare, mitt väsen försvagas. Jag ska jaga er tills ni inte orkar fly från mig längre. Ni vet ingenting! INGENTING!
I helgen ska jaktlyckan bli god, det har spåkvinnan berättat.
Hon har aldrig fel, hon har den eviga kunskapen i sin gömma.

Vi ses bortom skuggorna.

Månens fas förblir röd.

i kistans mörka skrymsle. Natten har varit god, jaktlyckan har varit underbar, därav den lite för länge vakna Dagobert. Nu klipper mina små bruna ögonlock av ljusets hemskhet från det lilla källafönstret, och dataskärmens mörker börjar försvinna... Måste dra mig undan, blända mig inte!'

Why?

- livets ögonsten

Skriker i mina öron. Varför är jag vaken? Natten är min vakenhet, inte den bländande dagen.

Rädda mig från solskenet, mina ögon bränner, när ska det sluta?

AAAAJ!!

Solen, en räddning för många
Månen, min hemmiljö
bestigningen.

Vinden trilskas i mitt hår
jag kan känna bölden växa
hur skulle natten kunna känna ens längtan?

Jag har fått många nya vänner, jag ska hälsa på dom inatt. en del lär bli förvånade, en del kanske rädda men jag letar ännu efter min vackra demonkvinna som ska förgylla mitt mörker. Jag gör mig iordning för nattens jakt. tänderna känns vassa. Blotta din strupe och låt mig hugga.

Blicken.

en mörk vinternatt. Värmer gör den också, men inte alltid. Värmen bränner min kritvita hud, och jag får lite ångest över att jag tagit natten till förskott. Den har inte börjat än, men jag har bröjat min skiva redan nu. Hungern dryper, ge mig blod..

Jag suktar
Jag luktar
Jag känner
Jag bränner

- Jag är den övermäktige..

Och låt mig äta ditt.

Snart bara två timmar kvar tills natten infinner sig, kan knappt berga mig, jag vill ha natt nuu.. Och en sådan vacker fullmåne som bara lyser i präriens nattsken. Ååh vad jag längtar till nattens ljuspunkt.

Frossan biter i mina kinder
Värmen kokar mitt blod
Natten luktar vinter
Natten smakar blod

Kvinnan vid min sida är ännu okänd
Livet rinner genom månens händer
Jag känner nattens kallelse
natten gråter, jag tröstar..

Varför dog fågeln i mitt öga?

är djup och trång
HJÄLP, jag andas
Köp inte lappen som brinner
den är inte kvar länge, den försvinner

Fladdermössen sover, liksom jag i mitt anletes mörker
Ge mig inte det...
Stanna, NEJ

Rosen blöder
Jag fryser
Ånej en frusen bloddroppe

- Slottskänslans beslut att förinta mig...

natt till dag. DImman finns inte kvar, och jag lever inte längre. Jag är den sovande nattens mäktare, och jag flyter in i ljusets mörkhet. Vad fattas mig?
- En blodig kvinna med äkthetens smak inom sig..

Blodets styrka svävar
ljuset är hä, jag bävar
inför tidens mäktiga anda
jag måste inom dig landa

Molnen är mörkast, jag är mörkare, natten är ännu mörkare.. Men jag är ändå alltid mörkast!