dags att sova

i kistans mörka skrymsle. Natten har varit god, jaktlyckan har varit underbar, därav den lite för länge vakna Dagobert. Nu klipper mina små bruna ögonlock av ljusets hemskhet från det lilla källafönstret, och dataskärmens mörker börjar försvinna... Måste dra mig undan, blända mig inte!'

Why?

- livets ögonsten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0